Nu är jag någorlunda pigg igen så jag iaf orkar skriva. Förra inlägget fick Filip skriva då jag har legat inne på sjukhus i fem nätter här i Phnom phen. 

 

Det hela började andra natten på koh rong då jag fick hög feber och magsjuka. 

Blev ingen sömn den natten alls så var helt slut på morgonen när vi skulle åka över till sihanoukville med färjan. 

Dessutom väntade en 7 timmars bussresa hit till Phnom phen senare den dagen.

Vi hade ställt våra stora väskor hos Tone och Daniel under tiden vi var på ön så gick till dem för att hämta de. 

De erbjöd sig också att vi kunde låna deras hotellrum tills vi skulle åka vidare senare. Hur gulliga är dem inte?? Så glad att vi träffade dem. 

 

Efter mycket om och men om vi skulle åka eller inte bestämde jag mig för att jag skulle bita ihop. 

Och fy fan vilken resa det var, mådde så otroligt dåligt, kändes som vi aldrig skulle komma fram.

Tillslut gjorde vi ju såklart det och hoppade på första bästa tuk tuk som tog oss till hotellet.

Hann vara där en timme innan jag inte klarade av den höga febern och magsmärtorna mer. 

Tog en taxi och åkte raka vägen till sjukhuset. Där tog de emot mig direkt så doktorn kunde undersöka mig. (lite annat än hemma). 

Gjorde massa olika tester osv och de bestämde att de skulle lägga in mig. 

Dagen efter gjorde de ännu mer tester och kom fram till att det är en amöba i min mage som ställer till det.

 

Fick ständigt smärtstillande men som jag svarade sådär på, så kramperna var nästan outhärdliga men de kunde inte ge mig starkare. 

Fick alla mediciner genom dropp och jäklar vad ynklig man känner sig när man drar runt på den ställningen och knappt kan gå på toaletten själv. Så glad att jag har min Filip och inte reser ensam. 

De starka medicinerna har gjort mig trött, förvirrad, sovit otroligt dåligt med konstiga drömmar och panikattacker. Otroligt obehagligt. Gissar att det var av morfinet. 

 

Så de senaste dagarna har jag legat i en sjukhussäng med slangar i mig och vridandes i kramper. Mycket mer än så har inte hänt. 

 

Idag skrevs jag äntligen ut, är inte riktigt bra och amöban är inte borta så jag ska på återbesök i övermorgon igen. Tills dess bor vi på ett lite finare hotell inne i stan. 

 

För er som undrar hur sjukhuset var så var det faktiskt bra. Jag blev rekommenderad om det genom att ringa SOS international (återigen). 

 

Det var ett nybyggt hotell och jag fick ett eget rum med toalett, dusch, en soffa (som Filip spenderat dag ut dag in på, du är bäst❤️️❤️️), ett litet matbord och platt tv och wi-fi. 

 

Sjuksköterskorna kollade blodtryck, puls och feber kontinuerligt under både dagen och natten och läkaren gjorde två besök om dagen. 

 

Här hade läkarna och många av sköterskorna verkligen ingen sympati alls. Var man väldigt ledsen sa dem inget utan bara lämnade rummet vilket kändes sådär.

Doktorn kunde engelska bra men sköterskorna förstod inte mycket alls. 

Vid frukost lunch och middag fick jag en meny att välja fritt ifrån två restauranger så det var bra. Dock har jag inte haft någon aptit så knappt ätit någonting alls. 

 

Idag efter fem nätter fick jag iaf äntligen skrivas ut, med massa antibiotics med mig. Kommer ta ett tag innan amöban är borta så kommer inte må riktigt hundra på minst en vecka. Sån jäkla otur att jag skulle få detta!!

 

När jag checkade ut fick jag även skriva på lite saker, bland annat notan för detta kalas. 40 tusen svenska kr!! Tack gode gud för en bra reseförsäkring! 

 

Ikväll ska vi bara vara på hotellet och ta det lugnt, tänkte bara tala om att jag lever och lugna mina nära och kära att jag är på bättringsvägen. 

Vi hörs ❤️️

 

Rummet 

Rummet