Runt Phu quoc på moped

Imorse bestämde vi oss för att hyra moppe för att själva utforska ön (slippa åka på någon turisttur). 
Dock var det väldigt mycket om och men innan vi bestämde oss. 
När man hyr en moped här så är vi själva försäkrade på vår reseförsäkring men mopeden man hyr är inte försäkrad alls. Därmed får man själv stå för alla kostnader om någonting skulle hända med den, tex repor, punktering eller någon annan skada.
Och det kan ju vara otroligt dyrt! 
Dessutom är trafiken och vägarna här inte de bästa så det händer många olyckor.

Vi bestämde oss iaf för att ta varsin moped då ingen ville stå ansvarig för den som åker med bak ifall något skulle hända haha.
Mannen som hyrde ut de var väldigt skeptisk till att en liten tjej som jag skulle köra ENSAM. Jag fick visa honom när jag körde och han frågade hundra gånger om jag verkligen skulle köra själv haha. Och JAAA det skulle jag. 

Vi fick en karta och gav oss ut på vägen. Här finns det inget som heter väjningsplikt eller stopplikt. Här är det störst och snabbast först som gäller. Dessutom tutar alla som galningar hela tiden. Bara för att göra en uppmärksam, men i min hjärna blev det mer förvirrat haha. 
Vi tog oss genom stan iaf och sedan lugnade trafiken sig lite. 

Vi såg en pepparodling längst vägen och bestämde oss för att köra in. De kunde inte ett ord engelska men vi kikade runt och förstod att dem odlade peppar där iaf haha!

Sedan fortsatte vi en bra bit mot ett vattenfall vi läst om. Väl där var det en led i skogen man skulle gå för att komma dit. 
Vi parkerade våra moppar och betalade avgiften på 50 öre till vakten. 
Sedan började vi den lilla vandringen mot vattenfallet. Längst bäcken satt det viatnameser som tvättade kläder och diskade i den. 
Vi kom fram till fallet och till vår besvikelse var det dåligt med vatten. Är ju torrperiod här så inte så konstigt men lite vatten rann iaf haha. 
Vi traskade tillbaka och körde mot fiskebyn här på ön. Där stannade vi till och åt fisk innan vi åkte mot stranden sao beach. 
Vägarna här är väl inte alltid bra vägar, den såg ungefär ut så att det var 100 meter guppig asfalt, 100 meter stora stenar, 100 meter i djup sand och 100 meter i röd sand. Den var alltså inge vidare.

När vi kört en bra bit neråt såg vi coconut prison, ett fängelse amerikanarna använde under kriget. (Detta betydde Förövrigt att vi kört för långt och missat avfarten till stranden.) 
Vi gick in och kikade där och det var väldigt intressant. Vad som är hemskt är att det inte är särskilt många år sedan det var i bruk. År 2008 grävde de fram 531 människokroppar ur marken(!!).
Efter besöket på coconut letade vi rätt på stranden och vägen dit var hemsk stora stenar som stack ut över hela vägen, stora hålor och massa sand haha. 
Stranden var iaf helt underbar. Kritvit strand och klarblått vatten. 
Enda nackdelen var att den ligger på "fel sida" så solen går inte ner där utan det ligger istället i skugga. 

Vi valde att ta kustvägen tillbaka till vårt hotell. Det började även bli mörkt ute och var många mil på dåliga vägar att köra. 
Vägen bestod av röd sand mest hela vägen och var till vissa delar helt öde. Andra ställen fanns det några små hus och överallt längst kanterna betade det kossor. 
Vi är glada att vi får se denna fina ö innan allt är bebyggt. Överallt längst kuststräckan var det reklam för stora resort som är på agendan. Än så länge är det helt orört. 

Klockan sju ikväll rullade vi in på hotellets parkering efter en hur bra dag som helst. Att hyra mopeder var verkligen superkul och spännande och det kan vi rekommendera alla att göra (om ni kör försiktigt). 
Dessutom klarade vi oss utan några som helst skavanker, tur eller skicklighet? ;)  

Kram! 



Sao beach 
 
Glad moppetjej

Och moppepojke



Solnedgången längst kusten 

Sao beach 

Sao beach 

Coconut prison

Coconut prison 

Coconut prison 

Vattenfallet 

Leden till vattenfallet 

Pepparodling

Peppar 



Kommentarer:

1 frida:

Åh vilka fina stränder!

Kommentera här: